Dagen före dagen med stort D
Här sitter man och spekulerar över allt och inget, Imorgon vänds hela tillvaron upp & ner än en gång och vi åker in till sjukhuset, och nån gång under dan blir vi äntligen stolta tvåbarns föräldrar! Det är en mäktig känsla, att veta att allt förändras och inget blir som förut från och med imorgon =) Vi får möta en helt ny liten individ, och äntligen hålla honom/henne, känna lukten och känna på de lena små kinderna. Längtan! Man har gått så länge och väntat på den dagen, och nu är den alldeles snart här! Sen kommer tiden bara flyga iväg, det är jag ganska säker på. Mest spännande blir förstås att se Mios reaktion!
Jag är inte ens särskilt nervös. Vet ju bara att det med all säkerhet blir annorlunda än sist, och med den vetskapen känns allt tryggt. Jag har packat bb väskan för länge sen, vi handlade det sista vi behöver idag och fixade playmobilen över bebisens säng med musik ljud & ljus, vi har förberett allt här hemma och så har jag nyss duschat och tvättat mig med speciella bakterie dödande produkter, så att man blir helt steril. Samma procedur imorgon bitti och sen är vi redo för operationen! Tror vi är lika förväntansfulla båda två!
Mattias överraskade mig för övrigt med att komma hem (efter en promenad med grannen) med en biskvi tårta (!!) med förklaringen att vi är på sjukhuset på alla hjärtans dag. Så gulligt, även om det snart är slut med sötsaker för min del, höll mig helt borta från sånt när jag ammade Mio med.
Han lagade även middan ikväll vilket verkligen inte hör till vanligheterna ;) Mio är kvar hos sin farmor, och det känns jätte jobbigt att vara borta från honom så här länge, sist vi va borta från honom mer än en natt var snart ett år sen. Men på tisdag kommer han tillsammans med farmor & gudmor Elin och hälsar på oss & bebis på sjukhuset!
Vet inte riktigt vad jag ska skriva mer, kanske kommer jag igång bättre sen väl hemma igen, kanske har jag alldeles för fullt upp hehe. Hur som helt så är lyckan total just nu!
Snart så...
Jag är inte ens särskilt nervös. Vet ju bara att det med all säkerhet blir annorlunda än sist, och med den vetskapen känns allt tryggt. Jag har packat bb väskan för länge sen, vi handlade det sista vi behöver idag och fixade playmobilen över bebisens säng med musik ljud & ljus, vi har förberett allt här hemma och så har jag nyss duschat och tvättat mig med speciella bakterie dödande produkter, så att man blir helt steril. Samma procedur imorgon bitti och sen är vi redo för operationen! Tror vi är lika förväntansfulla båda två!
Mattias överraskade mig för övrigt med att komma hem (efter en promenad med grannen) med en biskvi tårta (!!) med förklaringen att vi är på sjukhuset på alla hjärtans dag. Så gulligt, även om det snart är slut med sötsaker för min del, höll mig helt borta från sånt när jag ammade Mio med.
Han lagade även middan ikväll vilket verkligen inte hör till vanligheterna ;) Mio är kvar hos sin farmor, och det känns jätte jobbigt att vara borta från honom så här länge, sist vi va borta från honom mer än en natt var snart ett år sen. Men på tisdag kommer han tillsammans med farmor & gudmor Elin och hälsar på oss & bebis på sjukhuset!
Vet inte riktigt vad jag ska skriva mer, kanske kommer jag igång bättre sen väl hemma igen, kanske har jag alldeles för fullt upp hehe. Hur som helt så är lyckan total just nu!
Snart så...
Älskade barn
Nu har bloggen varit inaktiv en tid igen. Blir lätt så när man har fullt upp dagarna i ända!
Har i alla fall haft en underbar jul och nyår, trots foglossnings smärtan. Och den är inte att leka med kan jag säga.
Är på god väg med körkortet också, den 23 jan. är det dags för uppkörningen & teori provet, då får vi se hur det går!!
Nu tänkte jag inte skriva en massa om allt som hänt senaste tiden, mest bara lägg upp två dikter till min älskade unika son, och till mitt ofödda lilla hjärta i magen, eftersom de är mitt allt här i livet:
Nyfödd
Har i alla fall haft en underbar jul och nyår, trots foglossnings smärtan. Och den är inte att leka med kan jag säga.
Är på god väg med körkortet också, den 23 jan. är det dags för uppkörningen & teori provet, då får vi se hur det går!!
Nu tänkte jag inte skriva en massa om allt som hänt senaste tiden, mest bara lägg upp två dikter till min älskade unika son, och till mitt ofödda lilla hjärta i magen, eftersom de är mitt allt här i livet:
Nyfödd
Det är som ett mirakel
när ett barn har blivit fött.
- ut kom en liten mänska
som ingen förut mött!
Ett spädbarn är så vackert
och dess doft helt underbar.
Och det är nåt visst med blicken
som är sällsamt vis och klar.
Från den stund man tar emot det
blir inget mer detsamma.
För ett barn förändrar livet
för sin pappa och sin mamma.
Ett sånt hav av ömsint kärlek
som plötsligt väller fram
för detta lilla under
som ännu vägs i gram.
Älskade barn
Så kom du då till oss du älskade barn,
och grep våra hjärtan med kraft.
Med ens fick allting mera mening,
långt mer än det någonsin haft.
Du ler så du strålar, din själ lyser klar,
Du fångar all ömhet omkring,
små fötter och fingrar, din hud och din doft
så underbart skapat allting.
Ditt liv skall vi följa och finnas för dig
och dela din glädje och sorg.
När skuggorna hotar ditt solsken,
så är vi din tryggade borg.
Idag vill vi visa för vänner och släkt,
den gåva vi fått att bevara;
Ett barn att få älska och skydda från ont,
en lycka för stor att förklara.
Lycka och förväntan.
<3
Ups and downs...
Idag har det varit en väldigt.. intensiv dag.
Aurora samtalet gick presis som förväntat, jobbigt, känslosamt och jag upplevde att dom inte var speciellt stöttande. Hon jag pratade med var visserligen väldigt trevlig, men det kändes bara som att jag inte blev riktigt tagen på allvar & hon försökte få mig att ändra mig. Vilket jag inte tror är möjligt, känner mig bara ännu säkrare efter det här samtalet. Hur som helst bestämde hon tid för ett nytt möte, men då ska jag ta med mig Mattias, för jag behöver VERKLIGEN någon som stöttar mig, och som är på min sida. Som kan föra mina argument när jag inte orkar. Det värsta av allt är att jag har insett att jag får gå med min oro och skräck långt in i graviditeten, för om det skulle bli aktuellt att prata med en läkare så skulle det ske först runt 7e - 8e graviditets månaden. Alltså kommer denna graviditet inte vara så trygg, lycklig och förväntansfull som min första, det är bara att inse. Fan vad jag önskar att jag var lyckligt ovetandes om vad som komma skall, då hade det kanske gått. Men nu är det ett rent helvete och en evig oro och väntan tills jag får mitt besked.
Något posetivt med denna dag är i alla fall att jag fått kontakt med en annan maine coon ägare, som vill låna ut sin hane till parning. Hon är erfaren, och har en jätte fin hane. Dessutom begär hon inte lika stor avgift, så då har vi möjlighet att sälja bebisarna lite billigare än annars, trots att de är 100% renrasiga, tror att de blir lätt sålda då =) Det här är ett projekt som jag ser fram imot mycket, så spännande och roligt, en riktig utmaning! Sen får folk kalla mig impulsiv, thats just how i am.
Puss/Sosso
Aurora samtalet gick presis som förväntat, jobbigt, känslosamt och jag upplevde att dom inte var speciellt stöttande. Hon jag pratade med var visserligen väldigt trevlig, men det kändes bara som att jag inte blev riktigt tagen på allvar & hon försökte få mig att ändra mig. Vilket jag inte tror är möjligt, känner mig bara ännu säkrare efter det här samtalet. Hur som helst bestämde hon tid för ett nytt möte, men då ska jag ta med mig Mattias, för jag behöver VERKLIGEN någon som stöttar mig, och som är på min sida. Som kan föra mina argument när jag inte orkar. Det värsta av allt är att jag har insett att jag får gå med min oro och skräck långt in i graviditeten, för om det skulle bli aktuellt att prata med en läkare så skulle det ske först runt 7e - 8e graviditets månaden. Alltså kommer denna graviditet inte vara så trygg, lycklig och förväntansfull som min första, det är bara att inse. Fan vad jag önskar att jag var lyckligt ovetandes om vad som komma skall, då hade det kanske gått. Men nu är det ett rent helvete och en evig oro och väntan tills jag får mitt besked.
Något posetivt med denna dag är i alla fall att jag fått kontakt med en annan maine coon ägare, som vill låna ut sin hane till parning. Hon är erfaren, och har en jätte fin hane. Dessutom begär hon inte lika stor avgift, så då har vi möjlighet att sälja bebisarna lite billigare än annars, trots att de är 100% renrasiga, tror att de blir lätt sålda då =) Det här är ett projekt som jag ser fram imot mycket, så spännande och roligt, en riktig utmaning! Sen får folk kalla mig impulsiv, thats just how i am.
Puss/Sosso
what to say, what to do..
ush jag är långt ifrån på topp, så det är en viss smitto risk i den här bloggen just nu! haha humor...
Nej men extrem slem hosta som kommer från bröstet får alla inälvor att krackelera... och så en rejäl förkylning på det. Är det konstigt att jag tar en dag off imorgon? Inte så konstigt att man mår som man gör, efter att ha vart ute med ett gäng ungar i ös regn, och sen gå med genom blöta strumpor och skor hela dan va väl ingen höjdare...
Imorgon är i vilket fall en ganska speciell dag, för då ska jag på aurora samtal på sjukhuset. För er som inte vet vad det är så är det ett samtal man får bokat tillsammans med en barnmorska, en läkare och en psykolog, detta för att man har en viss oro (eller ren skräck som i mitt fall) inför tanken på förlossning. Min mvc barnmorska bokade alltså ett möte till mig.
Någonting med min förra förlossning har satt djupa spår, känslo mässigt och rent psykiskt. Just nu känner jag att jag inte klarar av det en gång till. Ni kan läsa om hur min förlossning gick till här i bloggen, men kort sagt var det en skräck upplevelse med sugklocka inblandad, inte alls den idealiska förlossningen som alla naiva förstagångs föräldrar drömmer och hoppas på. Det var med risk för min sons liv, och en skärseld för oss båda. Den här gången tänker jag inte riskera något utan yrka på ett kejsarsnitt. Har vägt både alla fördelar och alla nackdelar, men den känns just nu som ända möjligheten. Känner mig långt ifrån stark. DÅ gick jag in med inställningen att "jag är stark, det här fixar jag" och se hur det gick. Den här gången kommer jag komma in i ren panik. Vågar inte ens tänka tanken.
Ett aurora samtal ska alltså få mig på andra tankar. Eller se vart jag står, hur jag mår och vi ska prata en massa. Så jag är minst sagt nervös, för att blotta mina känslor inför främmande människor. För att bli tagen på allvar, ja allt. Jag kommer inte att få ro, och kunna njuta på riktigt av den här graviditeten förren jag får ett säkert svar, en bekräftelse på ett kejsarsnitt. Så, mycket hänger på detta lilla till synes oskyldiga möte. Men hur ska man som 20årig blivande tvåbarns mamma göra sin röst hörd?
Har för övrigt ett par nya mål, och först och främst är det kattunge planerna. Ska boka tid för HCM scanning (hjärta, höfter) som Nea måste få godkänt på, innan man kan avla säkert! Sen får vi se vart det leder!
Sen ska jag investera i en system kamera, vilket är något som borde ha skett för länge sen. Har alltid älskat att fota, och nu känns det extra viktigt när man har barn! Målet är att ha råd till jul, eller strax efter då ;) i alla fall innan nästa liten kommer!
Sen... minns jag inte vad det var mer jag tänkte på, utbildnings planerna har jag ju redan nämnt. Kände bara att jag behövde skriva av mig, syftet var väl mindre relevant. Nu ska jag kura ihop mig med te, filt, pojkvän och en bit kladdkaka m grädde. Skönt med ledighet imorgon!
..Önska mig lycka till..!
Puss/Sosso
Nej men extrem slem hosta som kommer från bröstet får alla inälvor att krackelera... och så en rejäl förkylning på det. Är det konstigt att jag tar en dag off imorgon? Inte så konstigt att man mår som man gör, efter att ha vart ute med ett gäng ungar i ös regn, och sen gå med genom blöta strumpor och skor hela dan va väl ingen höjdare...
Imorgon är i vilket fall en ganska speciell dag, för då ska jag på aurora samtal på sjukhuset. För er som inte vet vad det är så är det ett samtal man får bokat tillsammans med en barnmorska, en läkare och en psykolog, detta för att man har en viss oro (eller ren skräck som i mitt fall) inför tanken på förlossning. Min mvc barnmorska bokade alltså ett möte till mig.
Någonting med min förra förlossning har satt djupa spår, känslo mässigt och rent psykiskt. Just nu känner jag att jag inte klarar av det en gång till. Ni kan läsa om hur min förlossning gick till här i bloggen, men kort sagt var det en skräck upplevelse med sugklocka inblandad, inte alls den idealiska förlossningen som alla naiva förstagångs föräldrar drömmer och hoppas på. Det var med risk för min sons liv, och en skärseld för oss båda. Den här gången tänker jag inte riskera något utan yrka på ett kejsarsnitt. Har vägt både alla fördelar och alla nackdelar, men den känns just nu som ända möjligheten. Känner mig långt ifrån stark. DÅ gick jag in med inställningen att "jag är stark, det här fixar jag" och se hur det gick. Den här gången kommer jag komma in i ren panik. Vågar inte ens tänka tanken.
Ett aurora samtal ska alltså få mig på andra tankar. Eller se vart jag står, hur jag mår och vi ska prata en massa. Så jag är minst sagt nervös, för att blotta mina känslor inför främmande människor. För att bli tagen på allvar, ja allt. Jag kommer inte att få ro, och kunna njuta på riktigt av den här graviditeten förren jag får ett säkert svar, en bekräftelse på ett kejsarsnitt. Så, mycket hänger på detta lilla till synes oskyldiga möte. Men hur ska man som 20årig blivande tvåbarns mamma göra sin röst hörd?
Har för övrigt ett par nya mål, och först och främst är det kattunge planerna. Ska boka tid för HCM scanning (hjärta, höfter) som Nea måste få godkänt på, innan man kan avla säkert! Sen får vi se vart det leder!
Sen ska jag investera i en system kamera, vilket är något som borde ha skett för länge sen. Har alltid älskat att fota, och nu känns det extra viktigt när man har barn! Målet är att ha råd till jul, eller strax efter då ;) i alla fall innan nästa liten kommer!
Sen... minns jag inte vad det var mer jag tänkte på, utbildnings planerna har jag ju redan nämnt. Kände bara att jag behövde skriva av mig, syftet var väl mindre relevant. Nu ska jag kura ihop mig med te, filt, pojkvän och en bit kladdkaka m grädde. Skönt med ledighet imorgon!
..Önska mig lycka till..!
Puss/Sosso
Fler foton från the studio!
Lite fler bilder från fotograferingen, nu när jag släppt dom på fejjan ;) :
Baby, all kärlek till dig. Vi för alltid. Älskar dig och våran familj <3
Baby, all kärlek till dig. Vi för alltid. Älskar dig och våran familj <3
Gotta love it!
Nu är ultraljudet gjort, och allt såg bra ut. Den lilla filuren visade alla sina små fingrar, sparkade och sträckte på sig för fullt =) Lika magiskt som alltid! MEN den här gången frågade vi ju faktiskt om hon såg vad det var för kön och hon sa... "ja den här gången ser det ut att bli en.... *trumvirvel*
....
... Lillasyster!! Och vilken lycka! Vi var helt inställda på att hon skulle säga pojke, det kändes förutbestämmt och självklart med tanke på de mans dominerande generna i Mattias släkt ;) Men, man ska ju alltid ta det med en nypa salt, och i vilket fall blir vi lika glada så länge barnet är friskt kan man inte välsignas med en bättre gåva!
Sen var vi ju på fotograferingen på the studios i västerås, grannarna & vännerna Per & Ronja ställde upp med barnpassning tills vi kom hem igen. Och det blev såå lyckat! Vi var hel nöjda, och kunde inte fått en bättre fotograf! Hon var verkligen duktig, omtänksam och gick in för sitt jobb med brinnande entusiasm! Eller nått ;)
Och därav resultatet! Vi köpte totalt 23 bilder, jag kunde inte vart nöjdare!! Grupp bilder tillsammans, enskilda och så gravid foton. Visar tre st idag:
Tycker att hon förmedlade känslor genom bilderna galant!
Kommer väl fler snart förhoppningsvis. ;)
Puss/Sosso
....
... Lillasyster!! Och vilken lycka! Vi var helt inställda på att hon skulle säga pojke, det kändes förutbestämmt och självklart med tanke på de mans dominerande generna i Mattias släkt ;) Men, man ska ju alltid ta det med en nypa salt, och i vilket fall blir vi lika glada så länge barnet är friskt kan man inte välsignas med en bättre gåva!
Sen var vi ju på fotograferingen på the studios i västerås, grannarna & vännerna Per & Ronja ställde upp med barnpassning tills vi kom hem igen. Och det blev såå lyckat! Vi var hel nöjda, och kunde inte fått en bättre fotograf! Hon var verkligen duktig, omtänksam och gick in för sitt jobb med brinnande entusiasm! Eller nått ;)
Och därav resultatet! Vi köpte totalt 23 bilder, jag kunde inte vart nöjdare!! Grupp bilder tillsammans, enskilda och så gravid foton. Visar tre st idag:
Tycker att hon förmedlade känslor genom bilderna galant!
Kommer väl fler snart förhoppningsvis. ;)
Puss/Sosso
Förväntningar och allmän väntan.
Åhhhhhhh...!!!!!!!! Frustration! Nu tänker jag bara skriva lite för att fördriva tiden... för den tycks aldrig ha gått långsammare! Om ca tre timmar är det dags för ultraljud! Har sett fram imot det så länge, och spänning, förväntan o även lite oro är några av alla känslorna som far omkring.
Mattias var gullig och gick upp med Mio, och körde även honom till dagis så att jag skulle få sova ut. Det gick ju bra. Nej. Det går bara inte att sova med allt som man ligger och tänker på, och ser fram imot!! För förutom ultraljudet, så ska jag och Mattias iväg till v-rås till the studio och foto oss tillsammans! Allt känns perfekt, våra kära grannar och vänner ställer upp med barn passning tills vi är hemma igen!
Samtidigt är ångesten nära - jag är ju knappast i topp form för att fastna på bild i mina gravida dagar. Huden försämras av dessa hormoner, mer utslag och skit i ansiktet & likaså kroppen är i obalans, man känner sig väldigt svullen och plufsig. Jag är ju trots allt 4 månader gången. (tror dom). Och jaa man ligger ju inte på sin ideal vikt. Men vi ska göra det bästa av det, och det blir ju naturligare på det här viset! Och för en gångs skull tänker jag passa på att få till lite "gravid fotografering" istället för de snea suddiga bilderna som är resultatet när man själv försöker ta kort på magen, med en armlängs avstånd. Nu blir det ett proffs sak att förmedla graviditetens all lycka, alla känslor och all glädje. Jag hoppas verkligen att det kommer bli bra!
Förväntningar & allmän väntan. Det är exakt vad jag upplever just nu.
Mattias var gullig och gick upp med Mio, och körde även honom till dagis så att jag skulle få sova ut. Det gick ju bra. Nej. Det går bara inte att sova med allt som man ligger och tänker på, och ser fram imot!! För förutom ultraljudet, så ska jag och Mattias iväg till v-rås till the studio och foto oss tillsammans! Allt känns perfekt, våra kära grannar och vänner ställer upp med barn passning tills vi är hemma igen!
Samtidigt är ångesten nära - jag är ju knappast i topp form för att fastna på bild i mina gravida dagar. Huden försämras av dessa hormoner, mer utslag och skit i ansiktet & likaså kroppen är i obalans, man känner sig väldigt svullen och plufsig. Jag är ju trots allt 4 månader gången. (tror dom). Och jaa man ligger ju inte på sin ideal vikt. Men vi ska göra det bästa av det, och det blir ju naturligare på det här viset! Och för en gångs skull tänker jag passa på att få till lite "gravid fotografering" istället för de snea suddiga bilderna som är resultatet när man själv försöker ta kort på magen, med en armlängs avstånd. Nu blir det ett proffs sak att förmedla graviditetens all lycka, alla känslor och all glädje. Jag hoppas verkligen att det kommer bli bra!
Förväntningar & allmän väntan. Det är exakt vad jag upplever just nu.
Lycka och förväntningar... känner ni den energin genom denna suddiga graviditets bild från när Mio vilade i magen? 
Bild vänster: Från förlossningsdagen, bara några (många) timmar innan Mio skulle komma till världen!
Bild Höger: Dagens gravid mage. Kommer den bli lika gigantisk, tro?
Ha en fantastisk helg allihopa!
Puss & kram skummbanan
/Sosso
syskonvagn..?
Kan denna vara något tro?
Verkar i alla fall ha fått riktigt bra omdömmen, och har allt det jag söker som "Vagnen är mycket smidig och följsam att köra, smalast på marknaden" samt att den har svängbara hjul och massa smarta finesser :P
Jo denna blir det nog.
Verkar i alla fall ha fått riktigt bra omdömmen, och har allt det jag söker som "Vagnen är mycket smidig och följsam att köra, smalast på marknaden" samt att den har svängbara hjul och massa smarta finesser :P
Jo denna blir det nog.
Ultraljud på fredag, bara 3 dagar kvar!!!!!!! Längtar mer än jag med ord kan beskriva!
Livets mirakel....
