Idag har det varit en väldigt.. intensiv dag.

Aurora samtalet gick presis som förväntat, jobbigt, känslosamt och jag upplevde  att dom inte var speciellt stöttande. Hon jag pratade med var visserligen väldigt trevlig, men det kändes bara som att jag inte blev riktigt tagen på allvar & hon försökte få mig att ändra mig. Vilket jag inte tror är möjligt, känner mig bara ännu säkrare efter det här samtalet. Hur som helst bestämde hon tid för ett nytt möte, men då ska jag ta med mig Mattias, för jag behöver VERKLIGEN någon som stöttar mig, och som är på min sida. Som kan föra mina argument när jag inte orkar. Det värsta av allt är att jag har insett att jag får gå med min oro och skräck långt in i graviditeten, för om det skulle bli aktuellt att prata med en läkare så skulle det ske först runt 7e - 8e graviditets månaden. Alltså kommer denna graviditet inte vara så trygg, lycklig och förväntansfull som min första, det är bara att inse. Fan vad jag önskar att jag var lyckligt ovetandes om vad som komma skall, då hade det kanske gått. Men nu är det ett rent helvete och en evig oro och väntan tills jag får mitt besked.

---

Något posetivt med denna dag är i alla fall att jag fått kontakt med en annan maine coon ägare, som vill låna ut sin hane till parning. Hon är erfaren, och har en jätte fin hane. Dessutom begär hon inte lika stor avgift, så då har vi möjlighet att sälja bebisarna lite billigare än annars, trots att de är 100% renrasiga, tror att de blir lätt sålda då =) Det här är ett projekt som jag ser fram imot mycket, så spännande och roligt, en riktig utmaning! Sen får folk kalla mig impulsiv, thats just how i am.



Puss/Sosso