Ett utdrag ur Mio min Mio, skriven av Astrid Lindgren (1960!)

 

"jag var fosterbarn hos tant Edla och farbror Sixten. Jag kom till dem, när jag var 1år gammal. Förut bodde jag på ett barnhem. Det var där tant Edla hämtade mig.Hon ville egentligen ha en flicka, men det fanns ingen hon kunde få. Därför tog hon mig. Fast farbror Sixten och tant Edla tyckte inte om pojkar. Inte när de blir åtta-nio år åtminstone. De tyckte, att det blev för mycket oväsen i huset och att jag drog in för mycket smuts, när jag hade varit ute i Tegnérlunden och lekt och att jag slängde kläderna omkring mig och att jag pratade och skrattade för högt. Tant Edla sa jämt, att det var en olycksdag, när jag kom in i huset. "

 

Från sagan om Mio, pojken som var oönskad, med en avliden mor och en frånvarande pappa och därav uppväxt på ett barnhem tills han blev fosterhems placerad. Som såg sina vänner med sina lyckliga familjer och deras föräldrar som verkligen älskade dom. Han längtade mer än allt annat efter samma sak och fantiserade ofta om att hans bästa väns pappa var hans också. Och en dag blir drömmen verklighet då han får komma till "landen i fjärran" , till sin pappa konungen.

 

Sensmoralen är så fin och så viktig, och som ett fosterbarn själv så ligger den här sagan mig varmt om hjärtat. Sagan om prins Mio, som eg (enligt egen tolkning) speglar ett barns överlevnadsinstinkt i genom sin fantasi, för att på så vis klara sig igenom den alltför hårda verkligheten. 

 

Läser idag den här sagan för mina barn, och den funkar än idag. 

Finns en anledning till att våran son fick just namnet Mio, våran fina lilla prins =)