Nu tänker jag en gång för alla ge svar på tal till alla de som dömmer unga föräldrar, och drar alla över en kant.

Att vara en bra förälder handlar INTE om ålder enligt mig, det handlar om mognad. Hur pass ansvarsfull man är, & vilka förutsättningar man har för att kunna ta hand om sitt barn på bästa sätt. Fysiskt är det dessutom utmärkt att föda barn som ung, när kroppen är som starkast. Självklart är det helt individuellt om man är redo, och mogen nog för det stora steget att bli förälder.

Så här skrev jag som svar till ett inlägg på Paows blogg:
Det handlar inte om ålder när det gäller bra föräldraskap, det handlar om mognad! Har man mognat till och lärt sig att ta ansvar och läst sig att prioritera saker så kan man klara av föräldraskapet galant, oavsätt ålder!!! Jag är själv 19år & mamma, det är en helt lagom ålder tycker jag, mamma rollen passade mig perfekt och min son är den vackraste gåvan jag fått. Men allt handlar om hur man är som person, & om man är redo för det stora ansvaret och att alltid sätta en annan individ i första hand.

Tänkte snabbt dra även några nackdelar jag kommer på med med ungt föräldraskap.
- Du lämnar din "ungdomstid"  då du kunde göra presis som du ville bakom dig.
- Du har inte så stor livserfarenhet.
- Ekonomin är extra viktig nu, kläder och saker till dig själv är inte längre första prio.
- Boende. Man kan inte bilda en familj hemma hos sina egna föräldrar, det funkar i alla fall inte i längden.
- Ansvar. Nu är det dags att börja ta eget ansvar, och det gäller allt.
- Planer får skjutas upp - Tex. vidare utbildning jobb eller vad det nu var man hade planerat får skjutas upp för en tid.

Jag själv blev gravid när jag fyllt 18, och gick andra året på gymnasiet. Det blev självklart en tuff tid, med mycket praktik och student fester o stohoj runt omkring. Men Graviditeten var (i stort sett) planerad, och bebisen mycket efterlängtad  av mamma & pappa, som hade ett stadigt förhållande. Vi kände oss redo för den stora livsförändringen som skulle komma & var fullt medvetna om vilka konsekvenser som skulle följa! Jag & min fästman hade redan egen lägenhet, han hade jobb så vi hade bra förutsättningar, åldern var verkligen inget hinder. Däremot har man inte alltid blivit bemött med respekt, tyvärr.
Idag blir det ju allt vanligare med unga föräldrar , det har blivit lite av en idiotisk trend  och många har tyvärr inte varit mogna för det. Därför finns det många (orättvisa) fördomar också, som att de flesta unga föräldrar bara söker uppmärksamhet, eller använder bebisen som en accesoar. Detta påverkar självklart oss seriösa föräldrar så det är väldigt tråkigt.

Avslutningsvis vill jag bara uppmuntra unga föräldrar att stå på er, skit i alla andra och njut av föräldraskapet! Visst är det en enorm utmaning, och man får ju vara medveten om vad som väntar. Men att bli mamma är, i alla enligt egna erfarenheter det bästa man kan uppleva, den verkliga meningen med livet. Men bara om man har bra föruttsättningar för barnets bästa, och viktigast av allt att man är mogen för det.

Från omogen tonåring, till gravid student & slutligen en ansvarsfull mamma:




Är man redo & mogen för att bli förälder, att fostra & ansvara för ett annat liv, då är det den vackraste upplevelsen i livet. Alla som själva har små underverk förstår vad jag menar.