Ikväll hände en av mina värsta mardrömmar, just det där som inte får hända, eller som aldrig skulle hända en själv. Jag tänker inte gå in på detaljer, det har varit en hemsk kväll och jag är inte redo för det, men jag känner att jag måste bearbeta detta genom att skriva av mig!
kortfattat så var jag ensam hemma med en trött ilsken Mio, och skulle göra mat till honom då olyckan inträffade. Min älskling brände sin hand, på ångan från vatten kokaren!! Självklart svider det att ens tänka på det, ännu mer att skriva det... men det var jag som bar ansvaret och nu har jag en fruktansvärd skuld på mitt samvete...

Jag fick bära omkring en otröstlig son runt i lägenheten, efter att ha sköljt handen i kallt vatten samt lindat in i våt handduk, tills han till slut somnade. Att lägga honom fanns inte på kartan. Mattias fick jag inte tag på, paniken låg nära. Först när jag äntligen kände honom slappna av och somna i min famn kunde jag gråta. Det gjorde så jävla ont i mig, min stackars bebis hade ont, så försvarslös och det fanns inte mycket jag kunde göra för att lindra, dessutom var jag orsaken till hans smärta på sätt & vis.

När Matte äntligen kom hem åkte vi till akuten, och där fick vi faktiskt gå före alla andra och vi kände oss så lättade...men så får vi komma in på ett rum och vänta där i stället :/
Hur som helst tittade en läkare på lilla handen, och det var inte så allvarligt trots allt men det hade uppstått två stora blåsor (klassas därmed som brännskada typ 2), så det fick läggas om av en annan läkare. Och våran fina duktiga kille var både tapper & modig, INTE ETT GNÄLL från honom, han bara tittate nyfiket på doktorn och endast ett litet ynkligt pip hördes när han öppnade Mios hand för att linda ordentligt. Stoltare föräldrar är nog jäkligt svåra att hitta kan jag säga!


Vår tappre lille plutt! <3

Lilla älskade hjärtat....

Väl hemma blev Mattias skapligt förbannad på läkaren nr 2, den såkallade "bandage handsken" hade redan lossnat för det var så slarvigt gjort, så han lindade om det själv, & så mycket bättre. Tur att han kan sina grejer! Lille Mio fick massa gos, sång & lite välling & därefter slocknade han sött i sin säng.

Timmarna innan Mattias kom hem var bland dom värsta i mitt, & säkerligen stackars Mios liv! Tack & lov att allt gick bra, men det här minnet kommer jag bära med mig och det kommer göra ont i hjärtat för alltid.
Skulle det hända min älskling något skulle jag aldrig någonsin förlåta mig själv.


Vår egen hemma gjorda lindning med vacelin trasor, mjukt lager av nån sorts kompress med koksaltvatten lösning, ännu ett lager kompress/bomull & så bandage & silver tejp runt omkring. Nu kommer det i alla fall sitta kvar till fredag som dom ville!
(Ni hittar säkert en massa stavfel här men det skiter jag i just nu.)

---

Du är min skatt, min livsglädje, mitt allt. Till sista andetaget. Älskar dig Mio Mattias Peter Markskog <3

---

/Sosso