Jag har insett hur lyckligt lottad jag är!

Visst, jag har inte haft den perfekta uppväxten, faktiskt presis tvärtom.
Men det spelar ingen roll, den har fått mig att uppskatta saker och ting, jag tror att det är tack vare det jobbiga i livet man lär sig. Man måste lära sig att inte ta allt för givet, utan att uppskatta vad man har.
De första.. kanske 15 åren av mitt liv har varit ett helvete, jag fick stå ut med en hel del, saker som sätter sig djupt. Saker som formade mig, då såg ja ingen ände på alltihopa.
Men nu har allt äntligen vänt.
Först tack vare att jag träffade kärleken, tack vare att vi kunde starta ett nytt liv tillsammans, så att jag fick chansen att få en ny syn på livet. Sen kom den största glädjen, min son. Nu har jag något som är viktigare än allt annat, något att verkligen leva för. Jag har fått en mening med mitt liv, en uppgift, och den tänker jag ta tillvara på.

Jag önskar ingen att gå igenom vad jag gått igenom, men jag hoppas att alla ska komma till insikt, & ta till vara på det viktiga i livet. Även om allt ser hopplöst svart ut, så kan det alltid, alltid vända.

Fan vad lycklig jag känner mig! För inte alls länge sen stog jag utan förhoppningar eller drömmar om framtiden,
kunde aldrig se mig själv orka kämpa, orka fortsätta i livet.. och nu står jag här med mer än jag någonsin kunnat önska! Allt handlar om att inte ge upp!

Mattias och Mio, ni är det vackraste och mest betydelsefulla för mig. Ni är allt.
Inte ett steg utan er!





/Sofia Linnéa Markskog