Nu har jag nyss sett halva "Sid and Nancy", filmen som är baserad på berättelsen om Sid Vicious från Sex pistols, och hans kärlek Nancy Spungen som han påståtts ha mördat på ett hotell rum...
Nu måste jag skriva några rader om saken, och vad är bättre än bloggen!
 Jag har innan läst boken "inte som andra döttrar" skriven av Deborah Spungen, Nancys mamma, och måste säga att den verkligen levererar en helt annan sida av den skandal kantade historien,  och medförde en helt ny syn på saken för mig. Ja föredrar verkligen boken, och blundar för den berättelse medierna målat upp, antagligen för publicitet till störst del. 
Men Sid & Nancys historia facinerar mig verkligen, Kärleken mellan dom var verkligen äkta, även om den blev bortglömd i skuggan av alla droger och skit runt omkring. Läser man boken får man mycket mer förståelse, Nancy var ingen normal tjej utan hade många problem, psykiska...
Alltihopa är hur som helst väldigt tragiskt, historien fick ju inget lyckligt slut... och så är det ju ofta i verkligheten.
Nej undrar om jag ska orka se klart resten, filmen är så långt ifrån boken man kan komma, och hittils har jag verkligen inte blivit posetivt överraskad... Men det är något med det hela som drar mig till det. Jag känner med dom, jag känner igen smärtan. (och dessutom var Sid jäkligt snygg, det är något med hela "bad boy" stilen ;) bara min egna åsikt!) men samtidigt kan jag känna att han verkar så sårbar, allt det agressiva va nog mest bara en roll, publicitet osv.... Han behöver Nancy, hon behöver honom. De är varandras allt.
Jag skiter skandalerna, drogerna, musiken, hatet.. all skit. Jag fokuserar på det unika i det hela, kärleken. För den kan man inte blunda för, även om många väljer att se allt det andra före och dömma utefter det.
Avslutningsvis uppmanar jag er, - läs boken innan ni drar förhastade slutsatser, innan ni dömmer.