Mio min Mio

2015-12-04 @ 21:37:25
Ett utdrag ur Mio min Mio, skriven av Astrid Lindgren (1960!)
 
"jag var fosterbarn hos tant Edla och farbror Sixten. Jag kom till dem, när jag var 1år gammal. Förut bodde jag på ett barnhem. Det var där tant Edla hämtade mig.Hon ville egentligen ha en flicka, men det fanns ingen hon kunde få. Därför tog hon mig. Fast farbror Sixten och tant Edla tyckte inte om pojkar. Inte när de blir åtta-nio år åtminstone. De tyckte, att det blev för mycket oväsen i huset och att jag drog in för mycket smuts, när jag hade varit ute i Tegnérlunden och lekt och att jag slängde kläderna omkring mig och att jag pratade och skrattade för högt. Tant Edla sa jämt, att det var en olycksdag, när jag kom in i huset. "
 
Från sagan om Mio, pojken som var oönskad, med en avliden mor och en frånvarande pappa och därav uppväxt på ett barnhem tills han blev fosterhems placerad. Som såg sina vänner med sina lyckliga familjer och deras föräldrar som verkligen älskade dom. Han längtade mer än allt annat efter samma sak och fantiserade ofta om att hans bästa väns pappa var hans också. Och en dag blir drömmen verklighet då han får komma till "landen i fjärran" , till sin pappa konungen.
 
Sensmoralen är så fin och så viktig, och som ett fosterbarn själv så ligger den här sagan mig varmt om hjärtat. Sagan om prins Mio, som eg (enligt egen tolkning) speglar ett barns överlevnadsinstinkt i genom sin fantasi, för att på så vis klara sig igenom den alltför hårda verkligheten. 
 
Läser idag den här sagan för mina barn, och den funkar än idag. 
Finns en anledning till att våran son fick just namnet Mio, våran fina lilla prins =)
 
 
 
Kanske ska dra en kortis om min dotterns namn också, när jag ändå är i farten.
Melina kommer från grekiskans "meli" som som betyder honung. Melina betyder honungsflickan  eller "sötare än honung".
Melina betyder även melodi.
 
Vi valde mellan Miranda, Melissa och Melina, och när vi läste på namnbetydelser så fanns det ingen tvekan längre. Hon kom in som en vacker melodi i våra liv, och hon var, och är verkligen sötare än honung =)
 
Det är så spännande det här med namnval och namnbetydelser! 
 
 
Älskade små, jag önskar er all lycka och glädje som den här världen kan erbjuda <3 

starkast av allt är kärleken.

2015-11-19 @ 10:08:00
Här följer ett bildinlägg, med kommentarer tagna från mina barn under varje bild. Ibland bara bildtext.
Det känns viktigt att försöka minnas alla fina och mindre fina moments i framtiden :)
 

Mina älskade barn, de är lycka i den renaste formen,
ger mig livskraft, ork och styrka
att övervinna precis allt.

 
Melina med Panzar, ett av våra 4 marsvin. Hon älskar att pyssla med dom, och vill gärna ta upp dom varje dag, spelar ingen roll om klockan är halv sju och vi ska till dagis, eller halv åtta på kvällen när vi kollar en film tillsammans.. dom ska vara med! "Får jag ha marsvinen när vi kommer hem?" har blivit hennes standard kommentar.
 
Melina min fina dotter, mammas tjej.
"jag älskar dig mamma, jätte mycket"
<3
 
Dig ska jag skydda från allt ont så långt jag kan, längtar efter att se dig växa upp, se din personlighet och följa dina med och motgångar. Din extrema envishet, din härliga karaktär och goda självförtroende kommer ta dig långt. Mammas lilla diva/prinsessa/monster/ängel, oj vad du förgyller mitt liv... 
 
Fotografering vid en park, omedgörliga barn som bara ville fortsätta mata ankor och inte alls vara med på bild. Speciellt Mio, som blev väldigt upprörd över att vi bytte ställe och gick BORT från ankorna, det ville han inte alls och blev super sur och sprang iväg och trilskades. Men efter ett tag hoppade han in på ett par bilder, mammas älskade envisa unge :P Du vet vad du vill du. <3
 
"mamma jag vill vara hos dig! mamma jag vill sitta hos dig! mamma jag vill att du ska bära mig! Håll mig i handen! mammamammamamma!"
Mammas tjej ända ut i fingerspetsarna.... frustrerande ibland, underbart för det mesta. fina Melli <3
 
 
"vacka vacka" (vattenflaska).
"mamma jag kan säga AMBULANS nu, förut sa jag ambebams, men nu kan jag säga.. aambulans!"
"mamma, pyret (farmors nydligen avlidna katt) är död nu, han bor i månen och kommer inte tillbaka. jag vill åka till han och klappa han".
"du gaaamla, du gaamla, du frii-a nord..." (började sjunga national sången helt plötsligt en dag..?!)
"tänk om jag hade en liten apa, ompa opma falleralera, tänk vad folk skulle gapa ompa.."
"Va, är jag fortfarande tre?! När blir jag inte det då?"
"när jag blir stor, och inte är liten längre, då kan jag det!" (gå själv/inte bli buren)
"idag lekte jag och **** mamma pappa barn. Jag var stora syster, och **** var mamma".
"Jag säger när vi ska gå!!" (hämtning på dagis, jag sa kom nu nu måste vi åka).
"men gå nu mamma jag ska faktiskt städa!"
 
Syskon kärlek <3 Älskar, hatar, bråkar, leker, samarbetar, retas, puttas, kramas, pussas, hjälper & stjälper.
"Jag är Mios lillasyster, och Mio är min storebror"
"Melli, vill du leka?!"
 
Se inte så sur ut melina..
"OKEEJ MAMMA"
 
"Men mamma sluta nu!"
"men neeej, det där är fult, det är inte prydligt!" (om skorna när jag stängde kardborren)
"När jag fyller 6, då vill inte jag ha kalas på leos, då vill jag ha fest, som farbror simon"
"jag vill hem till pappa!!" (och ibland tvärtom, när han inte får som han vill, eller man skäller på honom^^)
"när jag blir 18, då får jag köra moppe. och spela batman på grandpas dator, yes!" 
"När jag blir stor ska jag jobba på ditt jobb mamma med bebisar, och så ska jag jobba med pappa och köra grävmaskin. och jobba på gympan med farmor. och spela dator spel."
"jag älskar dig mamma, vad fin du är"
 
 
 "Meen mamma, vem ska starta min tv när du dör?!"
"när jag blir vuxen, då dör du mamma"
"jag ska alltid bo hos dig"
Många funderingar i den här stilen hos min femåring.. <3 
 
Fin, finaste Mio... så missförstådd så många gånger. Mycket får vi höra. Du är extremt energifull och aktiv, vilket lätt slår över till bråk och stök. Men i ditt rätta element, eller/och med rätt aktivering är du den mysigaste, mest spännande och insiktsfulla lilla kille jag vet. Så klok, med så mycket funderingar... Ger man dig tid & engagemang, ger du så mycket tillbaka. Man får ha en hel del tålamod med flera av dina små egenheter, som att allt ska vara precis så du vill ha det, exakt rakt med kardborren på skorna, uppvikta ben/armar om nånting är för stort/långt, INTE fuktigt/blött på kläderna, absolut inte sås eller sånt du inte gillar på fel ställe, inte städa i ditt kaos på rummet, inte röra till sånt du sorterat, inte tjata... osv osv. Du är en otroligt rolig, charmig och komplex liten person. Vet hur du ska lirka med Melina när hon är surig, vet hur du ska charma mamma så jag smälter... Längtar efter att följa även din resa, och kommer finnas med dig hela tiden, på dina villkor ;) <3 Älskar dig av hela mitt hjärta även om du driver mig till vansinne ibland,
 
Den dagen du kom till mig, förändrade resten av mitt liv. En riktig vändpunkt, redan när stickan plussade. Om du bara visste vad du betyder för mig, min älskade son <3 
 
Full i bus, inte rädd för nya utmaningar och fort som sjutton går det när du väl bestämt dig. Allt från att börja gå
10 månader gammal, sluta med blöja i en ögonblinkning, lära sig knäppa bilbältet eller börja cykla. 
 
En av alla miljoner disskusioner vid matbordet;
"får vi glass efter maten?"
"neej, det är inte fredag.. det är om två dagar"
"okej *räknar".. kan du visa i kalendern?"
Osv.. eviga diskussioner om allt och inget, många av de mest intressanta funderingarna har kommit fram just här... glömmer aldrig:
Jag: melina du har knappt ätit nånting... drick upp mjölken och ät ditt ägg nu!
"men mamma jag blir tjock då och får stor mage"
(what?!) jag: Neej melli, man kan äta väldigt mycket utan att blir tjock. och man måste äta för att bli stor, och stark som pippi, annars dör man.. och det är inget fel att vara lite tjock mel"
Mio: Nää, man kommer in genom dörren ändå"
 
 
 Lycklig tjej som vägrade ha skor på sig ute.... lämnade FÖR EN GÅNGS SKULL strumpbyxorna hemma, som hon ALLTID envisas med annars... 
 
 
 "Mio, du är stor, och jag är liten"
 
 Fortsätter undra... är det gungorna som krymper varje år, eller ungarna som växer?
 
 
 
 Klädbadande på spontan promenad.... energi så det sprutar om det, som alltid <3
 
jaa, mina älskade barn, ni är min största motivationskälla till att fortsätta kämpa på med allt. Ni är kärlek för mig <3

Plågad själ.

2015-11-19 @ 10:04:02

"and it hurts with every heartbeat".

 

Vissa känner det varje dag, ångesten som river i en, som följer varje steg man tar, som finns där i allt man gör. Isande, brinnande, tryckande eller molande. Som äter upp en innifrån. Samtidigt ger man omvärlden ett falskt leende, falskt men med önskad effekt och ovälkomna funderingar och obekväma frågor uteblir, man får fortsätta tampas med sin smärta i tystnad, ensam.

Plågad själ. ett svart inre.
Definitioner finns det många. 
Destruktiva känslor som är svåra om inte omöjliga
att sätta ord på, en inre smärta som alltid finns där,
ibland latent & mild, ibland brinnande stark och tar över allt annat.

Tabletter och farmakologiska alternativ kan döva, mildra och till och med lindra ångesten till viss del.
Men den molande isande smärtan i bröstet är det inga mediciner som tar på. Den får man leva med, den får man lära sig att hantera. Arv/miljö kan disskuteras in i oändligheten, själv har jag inga svar på varför, bara på VAD. ATT det finns där, att det är som det är. Något att lära sig leva med. Något som äter upp en innifrån. Något man måste övervinna varje dag genom att bara existera. Priset är dock värd kampen. 

Men det ska erkännas.
Livet är en smärtsam kamp.

 

"And it hurts with every heartbeat".

 

Det här är en text jag har skrivit, i syftet att belysa det som man inte får prata om, det som genom tystnad "inte finns". Men visst finns det. Psykisk ohälsa finns överallt ibland oss, och det är ett växande folkhälsoproblem världen över. Kan det ha med vårat extremt hektiska och stress alstrande samhälle som vi växer upp i idag?

 

Vissa av oss saknar tillräckligt vassa kanter för att passa in i det stenhårda livspusslet som är idag.

 

Jag hoppas verkligen att vi kan släppa lite på prestigen och istället våga prata öppet om sånt här. För jag tror att många lider i tystnad av hänsyn till andra, eller av rädsla för att vara annorlunda. 

Det här, den här texten, dom här tankarna, är dock framförallt min egen terapi, att få skriva av sig, få utlopp för alla dom känslor som spränger en innifrån ibland, och min förhoppning är att ingen läser min blogg nu för tiden så jag kan använda den enbart som klotterplank. Och om någon mot förmodan skulle läsa och känna igen sig, så hoppas jag att det för något gott med sig. Kanske vetskapen om att man aldrig är ensam. 


En halv evighet senare

2015-05-18 @ 17:39:00
Hejsan hoppsan därute!
 
Jag snubblade in på min gamla blogg, och tänkte att det kanske var dags att damma av den lite!
Framför allt lite update om barnen, för att kunna gå tillbaka & minnas.
 
Mycket har hänt sen sista inlägget, och jag vet knappt vart jag ska börja. Samma hektiska vardag, med en del skillnader. Till att börja med, så sökte jag till högskolan hösten 13 (blir det väl?) Och kom in, vilket jag verkligen inte hade räknat med. Men jag mosade av högskoleprovetoch fick rätt bra resultat, vilken säkert gjorde sitt. Hur som helst, med skräckblandad förtjusning tackade jag till platsen och det har jag inte ångrat för en sekund! Genom med & motgång har allt i alla fall gått framåt, och jag är nu efter många slakt tentor, seminarier & praktiker senare inne på slutet av termin fyra. Mina praktikplatser har varit guld, min första var på kirurgen, vilket kändes helt enormt eftersom jag hade noll erfarenhet inom vården sen tidigare, jag visste inte ens vad ett bäcken var (!) . Men det var otroligt lärorikt och spännande, jag lärde mig massor och är så galet glad att jag hamnade just där, även om det var en tuff start. Har fortsatt jobba på timmar som uska där sen dess & fortsätter att lära mig nytt hela tiden, det är en del av charmen med att jobba i vården, den ständiga utvecklingen. Praktiken efter det hade jag dels på viktoriaenheten i stan, onkologi och hematologi vilket var otroligt spännande med, och så hade jag en akutplacering som det kallas, två veckor på ambulansen i katrineholm, och det är en av dom bästa upplevelserna jag har varit med om! jag bara älskade det, och fick mig en rejäl tankeställare om yrkesval i framtiden ;) Vilket jag absolut inte trodde innan! Min allra första grundtanke bakom att söka till sjuksköterskeutbildningen var ju att fortsätta mot att bli barnmorska, och den tanken ska jag sätta på prövning i praxis i sommar, haha jag har nämligen fått mitt dröm sommarjobb, på BB/förlossningen! :D så det blir ett nytt äventyr & jag hoppas bli många erfarenheter rikare efter den här sommaren!
 
Nog om skola & jobb, även om det upptar en stor del av mitt liv just nu. Men framförallt så har det ju hänt massor med mina älskade små, som nu är "något" större! Mio är nu 4, snart 5 år & Melina har fyllt 3. Dom är båda fantastiska härliga individer, som förgyller mina dagar med sina framtåg & bus! Numera varannan vecka dock, sedan en tid tillbaka när jag & pappa mattias separerade. Det fungerar bra trots allt, även om det var en extremt tuff omställning att gå från 100% tillvaro med sina barn, till endast 50%. De första "barnfria" veckorna som man kallar det, var ett rent helvete & en emotionell plåga. Senare har jag lärt mig att fylla ut dessa veckor, med plugg, jobb och annat, och tiden bara rusar iväg varenda vecka. Kan inte förstå att allt har gått så fort, och att min lilla pojke börjar skolan nästa år tex! Jag älskar dom både så mycket, och jag tvingar mig själv att stanna upp i livets ständiga rusningstrafik, och försöker avnjuta stunderna och njuta av nuet, för jag vet så väl hur snabbt det är förbi. Känner mig dock aldrig tillräcklig, på något håll, och stressen river som alltid i mig men jag har lärt mig att hantera det hyffsat & får ju vardagen att rulla på.
 
Mio min mio, är en snäll, energisk & busig kille, en typisk emil i lönneberga karaktär kan man säga^^. han har börjat på både fotboll & bandy, och det passar honom klockrent med hans energi! Han har har en otrolig charm & kan lätt få både mamma & pappa att smälta (jaa, även att riva sig i håret många gånger). Han tänker och funderar, lär sig nya saker och är väldigt envis! Även en riktig liten retsticka, precis som sin pappa.
Han är just nu otroligt stolt för att han har lärt sig klockan till viss del,och har full koll på om mmamma kommer & hämtar för tidigt på dagis tex, (vilket ofta är fallet..) och kan bli väldigt frustrerad då! Han har även väldigt många funderingar som sagt, allt från "vad händer med mig om du dör mamma, vem ska då starta film till mig?" Till "ååh vad stilig lillefots pappa är!" (kommentar till en av landet för länge sedan filmerna, som jag och barnen följersom kvällsmys nostalgi ibland). just sån här ren spontanitet och fantasi som barn sprutar ur sig, är bland det finaste jag vet :) Det påminner en själv och att se och värdera det lilla eller alldagliga i livet, som en vattenpöl på väg till bilen, eller hur fantastiskt det kan vara med lite glass... Han förgyller mitt liv & betyder verkligen allt!
 
Melina min vackra & min fina, är en mysig, söt och när hon vill riktigt divig liten tjej. Hon kan vara både blyg, klängig och mammig om det tex är en obekant situation, eller mycket människor. För att hemma i trygg miljö härja runt som värsta drottningen i sina barnklackar & princess kronor! tuff brud med stark karaktär! Hon är liksom brorsan både en retsticka (fast mer i smyg) och extremt envis, hon har en liten egenhet om att enbart, och jag menar ENBART, vilja ha på sig strumpbyxor. Jeans, mjukisbyxor & leggins går helt bort. Varför? ingen aning, men det är ett klart faktum, för det är att förklara krig om man tar fram ett par jeans till henne, hon blir tokig och går till byron och plockar fram strumpbyxorna vad man än säger eller gör! Oj vad vi kommer skratta åt det i framtiden, men OJ vad frustrerande det kan vara ibland i nutid... :P Men OJ vad super mysig min lilla tjej kan vara, vill gärna komma nära, kramas, borsta håret, sitta i knä.. är lite lillgammal av sig och har dom charmigaste kommentarerna som får mig att le varje gång. Hon kommer alltid att vara min lilla minsting, även efter 30 strecket tror jag^^ Likaså Melli lyser upp den gråaste vardan, och värmer upp mitt hjärta & min själ !
 
SJÄLVKLART behövs en liten bildbomb...... kanske kommer nått nytt inlägg nu nångång framöver, kanske får bloggen ligga vilande ett par år till... det får tiden & den hektiska tillvaron utvisa ;)
Jag vill bara tillägga, att jag är otroligt lycklig och känner mig tacksam över detta varje dag! Det är inte alla förunnat, och ska inte tas för givet.
Med & motgång, upp & ner , sol & regn; framåt går det alltid!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Nana korobi, ya oki.
 
// Sosso
 
 

en mysig stund, minnen för alltid.

2013-06-06 @ 00:04:31
Nu har vi gjort det igen, farit iväg på familje fotografering! Nu var tanken att vi skulle få massa fina sommar  bilder på barnen, gärna syskon bilder och så nån enstaka familje bild. Nu blev det ju inte riktigt så, och jag vill poängtera att man ALDRIG kan vara säker på att barnen kommer att vara på helt rätt humör, samtidigt och på rätt plats och tidpunkt vilket säkert de flesta föräldrar kan skriva under på. I Melinas fall så var det inte så oväntat, alla fyra kindtänderna bestämde sig för att titta fram samtidigt vilket gör henne på ett grinigare humör än vanligt. (wii optimalt för en dag med fotografering..) Och Mio var helt enkelt inte så intresserad. Han föredrog att springa runt och sparka boll samt gå runt och leka med fotografens dotter. :)  Så det slutade med att det blev en hel del par foton på mig och matte i stället, vilket aldrig är fel det heller :) Men mot alla odds så lyckades verkligen fotografen, och vi blev mega nöjda även om det inte blev precis som jag planerat. Smakprov:
 
 
Japp, det lär bli en del nya tavlor på fotoväggen. För min del så älskar jag foton av alla slag, de berättar historier och återspeglar minnen. Jag blir så glad när jag tittar på dem, och känner lycka och tacksamhet varje gång! Så det känns viktigt att komma iväg och göra sådant här ibland, frysa tiden för en stund och bevara minnet för alltid. <3
 

en torsdagskväll

2013-01-17 @ 22:23:53
Här sitter jag, ensam i lägenheten och filosoferar över livet, det som varit och vart vi står idag. Jag tittade på ett avsnitt av teen mom för en stund sen, alla dessa unga föräldrar som i många fall inte var redo för att få ett barn, få hela tillvaron förändrad för alltid och allt vad det innebär. Jag tänker på mig själv och vet med säkerhet att jag var redo, både jag och Mattias. Känslomässigt och psykiskt. På grund av min ålder så antar många att våran graviditet var oplanerat, en "olyckshändelse" och det gör mig så fruktansvärt frustrerad ibland, även om jag kan förstå grunden till sådana förutfattade meningar eftersom att jag själv haft dom. Hur som helst så känner jag mig så lycklig över vårat liv just nu, med och motgångar inberäknade. Det går inte en dag utan att jag tänker på och känner otrolig tacksamhet över att vi har fått två otroliga, friska, helt underbara barn. Vi har mycket att vara tacksamma för och jag påminner mig ofta om det. Jag ser också ljust på framtiden och vårt beslut om att vänta med fler barn, och fokusera på de två juvelerna vi redan har och för min del satsa på utbildning ett par år framöver. Jag vill fortarande hemskt gärna ha fler barn, varje barn är en unik och ovärderlig gåva och något finare får man aldrig. MEN det får bli en dröm för framtiden, med förhoppningarna om ännu bättre livs omständigheter som färdig utbildning, fast jobb och förhoppningsvis större boende och stabilare ekonomi. Med dessa mål att sträva mot så fortsätter man framåt, kämpar sig igenom de hårdare dagarna med de ljusare drömmarna om framtiden i färskt minne. Försöker också att ta vara på nuet och njuta så mycket man kan, livet är kort och oberäkneligt så det gäller att ta tillvara på de små ljuspunkterna i vardan.

Nej nu börjar det bli dags att lägga sig och hoppas på att kunna sova skapligt fort, tidig arbetsdag imorgon och natur lektion väntar. Sedan åker jag ut till landet där Mattias och ungarna är nu. Jag längtar extremt mycket, men det är skönt att få längta också :) Och hinna reflektera lite hihi god natt alla som är vakna fortfarande, nu checkar jag ut!

Som vanligt så serverar jag en bild på mina ögonstenar, det finaste jag har:

ett inlägg om något helt annat än jag hade tänkt från början.

2012-10-23 @ 22:33:00
Här ligger man vaken, trots att man ska upp tidigt och jobba. För mycket tankar som snurrar som vanligt. 
Just nu ligger största fokuset på en av mina kurser jag har börjat på, matte b. Det är verkligen som en helt ny värld för mig, en extremt svår och komplicerad värld som kräver tid och engagemang för att lyckas förstå sig på. Något jag saknar förstås. Med tim jobb, en till kurs att plugga och två barn så har man fullt upp nästan varje minut på dygnet. Känns som att hemma plugget blir ganska låg prioriterad. Sex sidor ska man räkna hemma säger våran lärare. Sex sidor varje dag. ja men visst, mellan kvälls bestyren med middags rutiner och läggning av barnen kanske det går att klämma in. nää. Men när man nattat dom då, kanske det funkar? Då när man efter att ha röjt undan efter dagens bravader slänger sig utmattad ner i soffan för en sista kopp kaffe och hopp om att lyckas hålla sig vaken för det där programmet man gillar och energinivån är lika med 0. Näe, inte då heller. 
 
 Jag kan erkänna att det häromdan var extremt nära att jag tänkte hoppa av kursen, men så kom jävlarinammat fram och jag insåg att jag är ju inte den som bara ger upp, nej inte förrens man har kämpat in i det sista och vet att man verkligen har gjort sitt bästa och kan ge upp med gott samvete. Så matten fortsätter och de där sex sidorna räkning som man ska hinna med varje dag får jag schema lägga på helgerna framöver. Ja när barnen somnat förstås.    Näe, nu har jag babblat iväg igen, och inte alls om det jag egentligen hade tänkt skriva om. Jag satt nämligen och disskuterade med min kära sambo om olika förutsättningar här i världen och denna eviga orättvisa, om den bittra sanningen med att vissa får kämpa arslet av sig här i livet medan andra bara glider fram och får allt eller det mesta serverat på silverfat.  Men näe, jag känner att det är ett ämne som räcker och blir över för ett nytt inlägg imorgon. någon gång där på kvällen, efter jobb, skola,  kvällsrutiner och läggning. Ser fram imot den stunden, om jag lyckas få till det ;)
 
hehe godnatt och sköt om er alla där ute.
 
Min främsta motivation som får mig att fortsätta orka även när de där gråaste dagarna tynger en:
Älskar er små troll <3
 Världens bästa Mio <3
 
 
puss och kram / sosso
 

fredagsmys....

2012-06-16 @ 09:55:07
..... alldeles alldeles för mig själv! Mattias tog med barnen ut till  barva, så jag skulle få lite andrum!  Nu känner jag mig nästan som en människa igen.... :P Man blir ganska utmattad efter en vecka,  en kombo av en mega trotsig son, att bo högst upp med två barn utan hiss och slutligen för lite sömn. Meen jag klagar inte ;) Nej men allvarligt talat visste jag ju att det skulle bli intensivt, jag överskattade kanske bara min egen förmåga att hantera det. Igentligen är det en faktor som är den ensamma boven - STRESSEN! Det är något jag upplever varje dag, stress över att inte hinna med sysslorna här hemma, stress över att hinna överallt med barnen, stress över att inte försumma barnen, stress över det mesta. Och det leder till huvudvärk, irritation, hjärtklappning.. ja osv osv ni fattar. Men det är något man måste lära sig att hantera bättre!

Annars kunde inget varit bättre, Mattias får än så länge jobba i eskilstuna vilket betyder att han kommer hem skapligt så vi åtminstone kan äta middag ihop hela familjen!! Så skönt, och framförallt att få avlastning mot kvällarna! Som sagt det är mycket nu, Mio testar morsan och han kan bli så oerhööööört arg alltså den ungen har vilja av stål!! (Like mommy?)  Och att man bor högst upp gör ju inte saken lättare... han slänger sig på golvet, skriker & gråter, springer runt och försöker plinga på dörrar och kastar sig på golvet igen när han inte får. Det slutar oftast med att jag får bära upp båda två, plus kassar och allt man kan ha med sig. Likadant till & från dagis. Och det är inte roligt. Believe me.

Sur Mio




Dock är det självklart inte bara pina, det är mycket lycka och framsteg också! Melina är en fruktansvärt lugn och snäll bebis, vi sa likadant om Mio men hon tar priset! Hon kan ligga på golvet och kika runt i timmar, och speciellt om Mio är i närheten så är hon hur nöjd som helst och gör aldrig ett ljud ifrån sig! Och nu när magvärken börjar ge sig så är hon super enkel att lägga för kvällen med! Sover nu ibland hela nätter från 8 till sju. Annars vaknar hon för ett nattmål. Och när hon ska sova i vagnen kan man nästan glömma bort henne, så tyst är hon, och vips, så plötsligt har hon somnat. Det ända hon inte gillar är att vara ensam. Men vem gillar det? Hon älskar att gosa, att man pratar med henne, gör ljud, håller hennes små händer så hon får prova att stå själv. Att bada med mamma & brorsan är också en höjdare.





Mammas lilla hjärta, är så lyckligt lottad som får vara med mina små och följa deras utveckling varje dag! Försöker verkligen ta till vara på varje minut, gå till parker, uppleva saker med barnen. I en ögonblinkning så är det förbi, och min tur att börja jobba tex. och Mattes att vara hemma. (sep.) Det är för fantastiskt för att inte få upplevas igen, klart vi ska ha en nr 3, MEN inte än på ett bra tag. Ska sätta in en spiral på måndag. Nu är det utbildning som gäller. Ska börja med att jobba deltid och samtidigt plugga in matte B och natur B på komvux, för att sedan söka in till sjuksköterske utbildningen. Målet är att sedan förtsätta plugga till barnmorska, det är drömmen!

Våra fina små <3


Använde förresten egentiden till lite välbehövlig pyssel stund, grejade med barnens foto album & minnes böcker, som ja aldrig hinner annars. Perfektion blev det med musik :) Oj vad jag insåg att jag saknat det hehe.

Nu ska jag äta frukost, plocka ihop allt, ta en dusch och åka ut till barva och älskade barnen, som man nu har fått sakna!!!
Trevlig helg allihopa!
Puss/Sosso

omslags tävling

2012-06-11 @ 21:54:06
Hejsan alla godingar! Ush, hoppas att det fortfarande finns NÅGON som fortsätter kika in på min blogg trots min inaktivitet..........

Nu är jag hur som helst med och tävlar om att få se mina änglar på omslagen  på min favvo tidning igen,  (vi föräldrar) så om ni har lust så kika in och rösta på mina älsklingar, så  betyder  det guld:

För Melina - http://www.viforaldrar.se/omslagstavling/omslagschansen/omslagstavling-viforaldrar/419

För Mio - http://www.viforaldrar.se/omslagstavling/omslagschansen/omslagstavling-viforaldrar/421

Om någon undrar över syftet med detta så gör jag det av stolthet över mina barn, som säker alla de andra föräldrarna i tävlingen i likhet med mig gör. Vem vill inte visa upp sitt/sina underverk för hela världen? Dessutom är det fina priser och man måste ju ta chansen... den finns ju alltid även om den är väldigt liten. Eller minimal.

Hur som helst. Gör oss väldigt tacksamma och lägg en röst!

 
Måste bara bjuda på en rolig bild , jag menar titta på våra ungar de är inte bara lika utan de delar samma minspel också:


De är ungefär lika gammla på bilderna.

Nu ska jag ta mig en kopp te och njuta av lugnet som lägger sig när båda barnen slocknat sött i sina sängar. Känns som ett litet mirakel varje kväll. ;)

Ha det gott & sköt om er!
Puss/Sosso

baby girl

2012-05-29 @ 12:27:41

Älskade dotter.

Jag ser på dig här där du ligger bredvid mig, och känner en obeskrivlig stakt och intensiv kärlek omedelbart. Jag pussar dina mjuka kinder, tittar på dina mörka, långa böjda ögon fransar, ditt underbara gos leende som värmer upp hela min själ. Dina stora vackra blå ögon. En obeskrivlig kärlek. Min dotter.

Jag känner att jag har ett alldeles speciellt band till  dig, och jag vill inte att allt bara ska vara rutiner och vardag, att dagarna ska flyta förbi utan jag vill verkligen njuta av varje sekund tillsammans. Man vet aldrig vad som händer eller hur framtiden ser ut, vill bara njuta av här och nu. Jag ligger bredvid dig i soffan, nära, pannan mot panna, det känns som att tiden står stilla.  Du är så  lugn, nöjd och snäll. Så otroligt vacker, jag hoppas att din insida kommer att vara lika vacker som din utsida. De som får ha dig i sina liv kommer skatta sig lyckliga. Jag önskar det allra bästa för dig älskade lilla Melina.
Ditt gurglande, dina varma leenden och hela underbara du, har funnits här med oss så kort tid men ändå känns det som föralltid, jag undrar hur jag kunde klara mig utan det?

Du söker min blick som för bekräftelse, och jag besvarar dig med att leende, jag är här och ska inte gå någonstans!
Jag älskar dig och din bror oändligt och för evigt, ni är mina solstrålar i livet, det viktigaste - allt för mig! Jag vill att ni ska veta det, mamma älskar er vad som än händer!


I  love you until the end of time <3

29/5 - 12


hemstädning?

2012-05-24 @ 07:45:54
Tänk att slippa städa. Att slippa hålla rent och fint jämt, och få den tiden över till något annat. Tänk vilken avlastning! Att komma hem till ett skinande rent och välstädat hem! Det skulle vara en dröm för mig i alla fall, speciellt eftersom jag mår psykiskt dåligt när det är skitit och stökigt, vilket är ganska ofrånkomligt att det blir med två småbarn hemma. Den tiden man hade att gå och små plocka hela tiden och hålla rent, den finns inte längre på samma sätt. Dessutom blir det stökigt/skitigt lika fort igen.

Därför kan jag starkt rekommendera http://www.cleaningservices.se till alla er som känner likadant som mig!
För dom är städning en konstform, och deras ledord är service, glädje och kvalité.

Såhär säger de själva:
Cleaning Services – Vi lämnar bara rena rum bakom oss
Vi drivs av att underlätta din vardag. Tänk dig att komma hem till en nybäddad säng, ett skinande rent golv och en urplockad diskmaskin? Vi strävar efter att alltid ge dig det lilla extra. Detta gör vi genom våra serviceexperter som har gedigen erfarenhet av städning och service. Vår ambition är att förstärka din hemlängtan och frigöra energi i din vardag. Vi är din vän i hemmet. Prova oss när det är dags för hemstädning, flyttstädning eller varför inte en storstädning inför släktbesöket? Oavsett så kan våra serviceexperter hjälpa dig!

SÅ, klicka in dig på http://www.cleaningservices.se och upptäck möjligheterna!



tävling

2012-05-16 @ 12:22:01

http://www.alltforforaldrar.se/kul/promo/extpage/16981


KLICKA PÅ LÄNKEN OCH HJÄLP MIG VINNA!!!!! TACK FINISAR!!

http://www.alltforforaldrar.se/kul/promo/extpage/16981
http://www.alltforforaldrar.se/kul/promo/extpage/16981




I med & motgång.

2012-05-07 @ 12:34:53

Mycket har hänt senaste tiden, och allt mindre tid för bloggandet blir över. Men jag tänkte uppdatera lite grann i alla fall, medan Mio är och härjar på dagis och Melina sover sött på balkongen.

Nu i helgen fyllde jag 21år, och blev brutalt överraskad redan på fredagen (dan innan alltså) då jag, Mattias & barnen åkte ut till barva. Jag blev firad med både tårta och sång, (sången kunde dom gärna ha hoppat för min del, men tårta uppskattas alltid) och dessutom fick jag världens mest oförväntade och absolut bästa presenten ever, nämligen en splitt ny mobil - Sony ericsson Xperia pro black! En riktig dröm telefon för mig, så grymt smidigt att kunna ladda upp bilder på nätet direkt i mobilen, för att inte tala om alla andra funktioner jag inte anat var möjligt... haha jag vet jag är lite efter i teknikvärlden!


Annars var även lördagen helt fantastiskt, vi tog med ungarna & åkte till parken zoo här i eskilstuna, tillsammans med barnens farmor & hennes man. Det var väldigt lyckat och roligt, det halv tråkiga vädret till trots. Mio hade lika mycket glädje av alla spännande djuren, som av en helt vanlig lekplats som fanns där :)
Vi köpte års kort, så fler turer dit lär det ju bli! Än har man ju kvar en del föräldra ledighet, men i september är det dags för förändring och jag börjar jobba & Mattias blir hemma med barnen :) Skulle verkligen velat vara hemma längre, men samtidigt unnar jag absolut honom samma tid med barnen som jag själv har fått! Skulle inte vilja att han missade alla glädje ämnen, och även alla utmaningar (!!) den första korta tiden när de är så här små :) Dessutom tror jag att det är super viktigt med egen tid med Melina med, precis som han fick med Mio, för de har ett unikt och otroligt starkt band. Och vi har precis samma rätt till tid med våra barn, så länge det är ekonomiskt möjligt så är det en självklarhet.

Melina myser med pappa


Annars växer Melina på fint, min lilla bebis har börjar bilda en egen karaktär & personlighet, som man ser allt mer av nu när hon har mer vakna stunder! Hon är en riktig pratsjuk, mammig  & otroligt glad & nöjd liten tjej, som skänker enorm lycka och glädje varje vaken stund! Det är endast på kvällarna som hon kan vara missnöjd, och det är samma tröga mage som storebror led av i den åldern. Jag blir alldeles chockad när jag tänker på att hon redan börjar närma sig 3 månader. Mammas stora tjej. Vad jag älskar dig min pärla!





Min älsklings kille Mio växer och utvecklas han med. Snart kommer han prata på flytande! Snacket har verkligen kommit igång, även om det än så länge är ganska svår tolkat ibland ;) Det är mycket "vill ha" "tacktor" "tack tack" "bil" och "akta mel" (akta melina). Mycket testande också, terrible two börjar märkas av kan jag lova ;) Just nu är det tufft att vara tvåbarns mamma till småttingar! Bara att ta sig till & från dagis är ett projekt. Speciellt med två enormt starka viljor (mio VS mamma). Annars är han helt fantastiskt underbar och snäll, våran stora kille! Hjälper till vid varje tillfälle som ges, gosar & busar. 


Rockar mammas klackar, han bara älskar skor :P


Mina underbara, fantastiska älskade godingar! Ni är mammas allt <3



 Jag bävar för när Mattias börjar jobba borta i veckorna igen. Ibland känner man sig så utmattad och totalt körd i botten, och då är det iaf en tröst att veta att han kommer hem och hjälper till med ungarna så man kan ta sig en dusch ifred, så man kan äta middag tillsammans, att man har någon att prata med & någon att gå och lägga sig tillsammans med. Han finns där i med och motgång. Kommer sakna allt det någon så otroligt när han försvinner, det kommer bli tungt. Men det är väldigt bra ekonomiskt, och det är ju bara för en viss period framöver. Försöker tänka posetivt och se ljuspunkterna, även om det är grymmt jävla jätte svårt.

Älskar dig soulmate, you raise med up.


Nu ska jag väcka Melina och få i henne lite mat, och sen börja förbereda kvällens middag. Än så länge jobbat Mattias i eskilstuna så än så länge blir det gemensam middag för hela familjen.
Ha en underbar dag alla som läser detta!

Puss/Sosso

ett mirakel

2012-03-03 @ 11:17:32

Tänkte uppdatera för min lilla mammas skull!

Den 13 feb. kl 16.42 kom våran underbara lilla flicka till världen, ett nytt litet mirakel! Hon vägde 3040g och var 50cm lång. En fantastiskt lugn och tillfreds liten tjej. Vi hade två väldigt lugna & mysiga dygn tillsammans på bb, och den största utmaningen var att komma överens om ett namn till henne! Vi valde mellan mina förslag - Miranda eller Melina, och Mattias - Melissa. Vi började kolla upp namn betydelser på nätet och plötsligt visste vi, och var rörande överens om att det fick bli Melina.
(Ursprung grekland, betydelse honung/sötare än honung & melodi).
Nu i efterhand känns det bara helt rätt. Precis som med Mio :)

Riktigt tufft blev det dock för mig personligen efteråt, eftersom att jag drabbades av komplikationer efter spinal bedövningen, det absolut VÄRSTA jag vart med om, vilken smärta!!  Jag tvingades till en bloodpatch, vilket inte hjälpte ett skit & bidrog endast till mer onödig smärta. Allt ledde till att jag blev sängliggandes m Melina en vecka, och tro mig det kändes som en evighet. Mattias fick ansvar för allt under denna vecka, m matlagning, allt kring Mio städning passa upp mig mm. Fattar inte hur han fixade allt, men det gjorde han och det betyder allt, är så tacksam för att jag har honom vid min sida! <3

Lite bilder på våran lilla sago prinsessa:


En ny medlem i familjen :)


Mammas pärla <3


Det vackraste för mig <3



Storebror hälsar på på bb

Melina Eva Maria <3


Storebror myser med lillasyster <3


<3


Sötnosen


Vår egna prinsessa





Dagen före dagen med stort D

2012-02-12 @ 19:14:35
Här sitter man och spekulerar över allt och inget, Imorgon vänds hela tillvaron upp & ner än en gång och vi åker in till sjukhuset, och nån gång under dan blir vi äntligen stolta tvåbarns föräldrar! Det är en mäktig känsla, att veta att allt förändras och inget blir som förut från och med imorgon =)  Vi får möta en helt ny liten individ, och äntligen hålla honom/henne, känna lukten och känna på de lena små kinderna. Längtan! Man har gått så länge och väntat på den dagen, och nu är den alldeles snart här! Sen kommer tiden bara flyga iväg, det är jag ganska säker på. Mest spännande blir förstås att se Mios reaktion!

Jag är inte ens särskilt nervös. Vet ju bara att det med all säkerhet blir annorlunda än sist, och med den vetskapen känns allt tryggt. Jag har packat bb väskan för länge sen, vi handlade det sista vi behöver idag och fixade playmobilen över bebisens säng med musik ljud & ljus, vi har förberett allt här hemma och så har jag nyss duschat och tvättat mig med speciella bakterie dödande produkter, så att man blir helt steril. Samma procedur imorgon bitti och sen är vi redo för operationen! Tror vi är lika förväntansfulla båda två!
Mattias överraskade mig för övrigt med att komma hem (efter en promenad med grannen) med en biskvi tårta (!!) med förklaringen att vi är på sjukhuset på alla hjärtans dag. Så gulligt, även om det snart är slut med sötsaker för min del, höll mig helt borta från sånt när jag ammade Mio med.
Han lagade även middan ikväll vilket verkligen inte hör till vanligheterna ;) Mio är kvar hos sin farmor, och det känns jätte jobbigt att vara borta från honom så här länge, sist vi va borta från honom mer än en natt var snart ett år sen. Men på tisdag kommer han tillsammans med farmor & gudmor Elin och hälsar på oss & bebis på sjukhuset!

Vet inte riktigt vad jag ska skriva mer, kanske kommer jag igång bättre sen väl hemma igen, kanske har jag alldeles för fullt upp hehe. Hur som helt så är lyckan total just nu!

Snart så...






RSS 2.0