En helt ny upplevelse/situation, som jag gärna hade varit utan..

Ikväll fick Mio världens anfall, såklart när Mattias va på bandy & jag va själv hemma. Det va så fruktansvärt läskigt, man känner sig så maktlös när ens barn är ledset eller något är fel. Och han bara skrek och skrek, fick knappt luft & blev röd och varm, svettades fast jag tog av han allt utom blöjan... jag blev faktiskt livrädd. Det har aldrig hänt förut.. Skulle det hända Mio något så skulle jag aldrig förlåta mig själv, skulle aldrig någonsin klara av det...

Nu i efterhand misstänker jag att det kanske berodde på något jag åt, han kanske fick ont i magen... jag försökte med allt för att lugna ner honom utan resultat, jag la han på axeln & rapade honom, masserade magen, bytte blöja, vaggade honom, la honom vid bröstet, gick runt i lägenheten... Det var bara när jag gick runt och började sjunga som han lugnade ner sig någon sekund. Så jag fortsatte med det tills matte kom hem. Då hade Mio äntligen lugnat ner sig, han fick amma en stund och slocknade sen på en gång. Nu sover han i sin säng. Min ängel, fan vad rädd jag blev!
Och jag va inte den ända, Nea (katten) sprang runt och jamade, lämnade oss inte en sekund....

Annars har det varit en bra dag, en tur på stan med en vän, lite nya inköp, inbjudan till baby massage, föräldrapenningen som äntligen kom och så tog vi familje foton i Mios rum, äntligen :) Blev ganska lyckat med tanke på omständigheterna.. (en digital kamera, i ett barnrum, Matte nyss hemkommen & allmänt ofixade... :P)

Mattias & Mio, ni är mitt allt och mer, vet inte vad jag skulle göra utan er, den tanken är för hemsk, my biggest fear..
Har man någon att älska, har man också något att mista.
Kärlek till er för evigt mina älsklingar:





Ta hand om er!
☆
Puss/Sosso